Jag har inte uppdaterat min blogg på hundra år känns det som. Så nu är det väl dags. Det är kallare nu - sååå underbart. För hundarna betyder det mer energi och glädje, för mig betyder det lager på lager. Vilda och Nikki körs tillsammans och efteråt så kör jag eller springer med Gizmo. Gizmo håller inte samma tempo eller distans som tikarna gör. Han är dock lika glad och pigg för det och travar snällt på i sitt tempo och sin distans med ett stort leende och svansen i topp. Men då tikarna drar iväg utan honom först, då måste man gråta lite.

 

Vi lever fortfarande här hemma. Jag har haft dagar då jag inte alls mått bra, kvällar som varit rent helvetiska. Men hundarna håller mig kvar och blåser ständigt ny livsglädje i mig. När det är tungt, så finns dom där. Alltid.