» The greatest
Jag har nyss pratat med Vildas uppfödare som är mycket kloka. Det här med tävling. Första tävlingen, andra tävlingen, ja första åren... det innebär inte att man kan eller bör sätta ribban högre än verkligheten tillåter. Ja, jag kommer börja tävla och ja jag tycker mina hundar går toppen. Men konkurransen är fruktansvärt hög. Och att tävla i ex 4-spann innebär att du kommer tävla mot de som vinner och toppar VM. De hundar som är i världsklass i drag 4-spann. Hur mycket man än vrider och vänder på det så måste man tillåta sig att vara nybörjare och komma sist. Att se sina tider mot de vinnande spannets och nästan skratta lite. Det innebär inte att dina hundar är dåliga eller att du är dålig. Det innebär att man bara kan klättra uppåt.
Jag har på skoj och allvar sagt ''Jag är glad om jag kommer runt banan''. Och det är just det. Köra för att utvecklas, ha roligt, träffa folk, visa upp sig, låta hundarna testa nya banor med nya krav och att lära sig en himla massa från folk som tävlat sedan man själv var nyfödd. Det handlar inte om att vinna det första man gör eller se sig själv som en sämre person med sämre hundar för att man inte har världsklass som nybörjare.
Alla har varit nybörjare från början. Även de som har de bästa hundarna som finns i Norden har varit sist och inte minst så har de kämpat sig till prispallen. Många hundar genom åren har passerat innan man nått resultat bland de tre bästa. Det är klart man drömmer om att de hundar man har kommer vinna det ena och det andra. Det är klart jag nästan vill gråta vid tanken på att Nikki inte kommer få stå på någon prispall med mig. Men Nikki kommer alltid vara min första egna hund, min första Siberian och en mycket speciell hund för mig.
Om 5 år, om 10 år, ja då har man andra förmågor och andra chanser att konkurrera på ett annat sätt. Då kommer man säkerligen se tillbaka på sitt första spann och verkligen se skillnaden. Det innebär dock inte att det första spannet man hade var dåligt för att man kom sist eller näst sist. Det innebär att man utvecklades och att man hela tiden lär sig nya saker. Alla är vi glada amatörer i början.
Amatör betyder för övrigt ''den som älskar''.
Inte ''den som är sist''.
Jag kommer gå in för att det ska gå så bra som möjligt. Kommer gå in med attityden att vi ska ha roligt och att jag ska lära mig. Att mina hundar inte är i närheten av de spann som slåss om 1a, 2a eller 3e pris betyder inte något annat än att jag och mina hundar bara kan blicka framåt. Det är naturligt. Inte ett misslyckande. Vi älskar hundarna, vi älskar dragsporten, vi älskar att umgås och lära känna mer människor med samma intressen.
Jag kommer alltid älska mina hundar. Alltid. Oavsett vart vi hamnar på tävling. Ingen nybörjare vinner det första man gör. Man tränar med sina hundar, inte mot dem. Man tränar för och tillsammans med dem. Man lär sig saker hela tiden. Och mitt mål är att vi ska bli bättre för varje tävling. Komma snabbare i mål för varje gång. Att vi varje år kan se tilbaka på förra årets tider och tänka ''det slog vi i år''. Det handlar om att göra det man gör för att man älskar det. Var en amatör, det är jag!
Nicole
Vilket trevlig inlägg att läsa. Jag känner igen mig - tävlade första gången nu i helgen - och jag kan relatera mycket till det du skriver. Det är ett väldigt klokt tänk och jag försöker tänka exakt så, även om jag sedan även dras med en prestationsångest sedan barnsben som inte alltid är så nådig. På något sätt har jag lättare att acceptera att jag inte kan vinna allt och bara bäst, att jag är nybörjare, när det gäller hundarna. Kanske är det för att man har någon/några andra att lägga fokus på snarare än sig själv?
Tack för översättningen av "amatör" :) Jag hade faktiskt ingen aning - men jag älskar det.
Har du tävlat än? Vad var/är det för tävling du ställer upp i?
Stort lycka till!
Svar:
Sofia Skoglund
Trackback
