Thanks God it's friday.

Idag blev det lite lek i snön tillsammans med två av hundarna. Till en början. Det var då planen. Tänkte att släden ska ju ut i helgen är det tänkt så jag tar bara Nikki och sen Gizmo så dom får röra lite på sig inför helgens strapatser. Tar ut Nikki först och åker pulka efter henne, vi gosar, tar en massa fina kort och jag bara älskar henne lite extra. Släpper in henne och tar ut en ivrig Gizmo. Flyger ur pulkan x antal gånger. Ser ut som en snögubbe.

 

Vänder tillbaka hem och då jag kommer upp på vår väg in mot gården. Vad tror ni jag ser? HUNDAR. LÖSA. PÅ GÅRDEN. Mot mig kommer 6 st mycket glada Siberian huskies i rasande fart. En av dem har en tom torrfoder påse lindad runt halsen..

Alla kommer mot mig och Gizmo. Jag hoppar ur pulkan, viftar med händer, ropar och lockar och det låter ungefär såhär: RADIX HELIX NIKKI VILDA LYNX SAVOX ! KOOOMSI KOMSI TILL MATTE. Lägg till att jag dessutom har smått panik då folk åker som idioter och leker längst vägen en bit ner och mina Sibbar kan inte under några omständigheter vara lösa. Det går dessutom en herrans massa vilt här omkring.

 

Jag håller i en galen Gizmo som börjar studsa, skrika och leka med de övriga som kommer dundrande mot mig. Springer upp för backen mot gården, tjoandes och viftandes med händer. Ramlar, kravlar mig upp, ramlar igen. Skriker på min sambo och försöker räkna hundar. 6 lösa, 1 kopplad, 1 förhoppningsvis inomhus. 

 

Sambon kommer ut, ropar och lockar på hundarna. Vilda blir skitglad över att husse också är med och leker i snön så hon studsar iväg bakom ladugården tillsammans med två av unghundarna. Kastar in Gizmo och efter kommer två mycket glada unghundar som vill leka med pulkan. Nikki doppar sig i snön och försöker göra om Lynx till en snögubbe, Savox och Helix studsar runt Gizmo och försöker döda pulkan och Vilda rusar runt och är världens gladaste mamma hund tillsammans med Radix. 

 

Vi får dock in alla hundar relativt snabbt igen och alla är mycket glada. Får av Lynx påsen också som hon så fint trätt över skallen. Gizmo står snällt och väntar på att selen ska tas av och berättar högljutt om hur snabbt han sprang med matte. Inne i huset står Nikita och undrar när nästa måltid ska serveras.... 

 

Livet med Huskies är... ett liv då det ständigt händer någonting.

Ah well, fina bilder på Nikki fick jag ialla fall.