The Rose Beyond The Wall

A rose once grew where all could see,
sheltered beside a garden wall,
And as the days passed swiftly by,
it spread its branches, straight and tall...

One day, a beam of light shone through
a crevice that had opened wide
The rose bent gently toward its warmth
then passed beyond to the other side

Now, you who deeply feel its loss,
be comforted - the rose blooms there-
its beauty even greater now, nurtured by
God's own loving care.

Hur ont det än gör att förlora vänner som borde vandrat vid ens sida just nu och vänner som skulle vara en del av framtiden och framtidens spann, så kommer en tid då man inser att sorgen måste bäras inombords i form av vackra minnen och tacksamhet för den tid man fick tillsammans. På gott och på ont. Det kan låta hårt. Man måste sörja sin tid först och verkligen tillåta sig att sörja. Och samtidigt se framtiden och förstå att livet går vidare. Om det finns något jag vet säkert, så är det att mina änglahundar finns där någonstans och dom följer sin gamla flock med kärlek och med spänning. Dom hoppas och tror på oss fortfarande. En del av min flock kommer dom alltid vara.

Jag har spunnit vidare på mina framtidsplaner och kommer att utöka min flock igen med nytt blod. Det känns spännande och det känns sorgligt att inte alla mina vänner är med och framtidens spann. Jag är tacksam över att jag har så många fina vänner som stöttar och peppar mig i mina beslut och kan backa upp mig i vad jag drömmer om och planerar att genomföra. Mina mål har verkligen fått respons hos dem och det är skönt att veta att folk tror på mig. 

Vi ser framåt men vi har alltid det förgångna kvar inombords i form av minnen. På gott och på ont.